Sjöröveri förr

I våra hemmavatten var pirater och sjörövare en begränsad företeelse vilket mest berodde på att England, Holland, Danmark-Norge och Sverige var starka sjömakter som behärskade vattnen omkring oss ända ut över Nordsjön och Atlanten

undantaget var under krigstider då marinen i alla länder utrustade kapare som seglade under respektive flottors örlogsflagga och var de marina enheternas förlängda armar vilket speciellt gällde för Sverige under Det Stora Nordiska kriget 1710 – 1720 då kungen utfärdade kaparbrev, sanktionerade till de redare som kunde mobilisera och utrusta kaparfartyg i rikets tjänst. Danmark-Norge var då en starkare sjömakt och höll den svenska flotten inlåst i Östersjön och Karlshamn

Även före denna tid förekom nationellt kapare som mera verkade som pirater mest på och omkring Östersjöns kuster. De bevakade den då viktigaste handelsleden i Europa genom Öresund men än idag förekommer kapningar och sjöröveri som en ofta förekommande verksamhet till stora ekonomiska värden. Sedan sjöröveriet i Karibien avslutades med kolonialmakternas massiva motinsats flyttades piratverksamheten till

Indiska Oceanen där den ännu är utbredd.

Intresset för Lars Gathenhielm som den mest kända kända aktören inom svensk kaperiverksamhet har vi tidigare avhandlat men perspektivet har nu utvecklats

i modern tid och står för en ökande utveckling, det som då var en spännande och dramatisk historia nu har blivit krigiskt och storpolitiskt allvar.